Makeover!

i fem timmar har jag suttit i frissastolen. En rejäl utmaning för den som är sjuk kan jag säga. Jag har ändå väntat på den här frissadagen i flera flera månader och vägrade ställa in den.

För första gången sedan i lördags började jag känna av hungerkänslan, men jag blev mätt efter en halv smörgås.. but we are getting there.

i avfärgningen konstaterades att min färg sitter som sten, så det var omöjligt att få den ljusare på en gång. De stackarna kämpade på i över två timmar med bara avfärgningen.
Efter den så stabiliserade vi färgen till en brun med en skiftning i koppar.
Den må fortfarande vara mörk, men hela den svarta nyansen är borta. Ni ska veta hur skönt det är att inte ha en enda svart nyans kvar i mitt hår. Aldrig mera svart säger jag efter fyra låånga år.

Såhär ser jag ut nu:

Pannluggen blev väl inte så illa?

Men känslan av att ha hår i pannan känns ungefär som känslan då man har en mössa på sig.

Hoppas jag vänjer mig snart.

En trött febrig tjej i morse.

Min klippare Peter

Mina färgerskor

Tentläsning på hög nivå.

Färdig!

"kan jag få en sliten look baktill? Det ska vara nyklippt men ska alltså se slitet ut.."

Jag tycker han lyckades till 100%.

Det finns en anledning till att jag aldrig kommer att byta min frissa.