Sommaren 2011 kommer jag att komma ihåg som..

...Sommaren då allting ändrades. Och sommaren är inte ens över. Vet ni, jag sa åt Malin redan i början på juni att jag är utmattad. Inte bara för att det händer dåliga saker, utan också för att det händer bra saker. Det händer saker. Gång på gång på gång. Man blir slutkörd över att det inte kan gå en enda händelselös dag. På mina 26-och-ett halvt-år så har det inte varit så mycket händelser totalt som det har varit de senaste månaderna. Kan inte folk bara ta och lugna ner sig, så att det kan vara några händelselösa veckor här nu ett tag?


Sommaren 2011 kommer jag att komma ihåg som sommaren då
Min farmor lämnade oss
Min katt lämnade oss
Amy Winehouse lämnade oss
Allt det här i Norge
Jag har varit i New York och 
Jag har sett Wilmington
Syrran flyttar
Jag återupptog kontakten med min första kärlek ☺
Jag åkte en weekend till Skellefteå för att ta itu med ett känslomässigt kaos
Sommaren jag ställde om för att kunna börja skolan på allvar
Jag läser dagliga statusuppdateringar om folk som förlorar sina mor- eller farföräldrar, folk som går skilda vägar eller folk som fått barn.


Kan inte folk lugna ner sig lite?


Och dessutom, håller jag på att riva håret av mig. Jag vill till Grekland, och kan av någon jävla anledning inte släppa den tanken. Envishet är ett släktdrag, men jag borde inte blivit smittad av det. Men tydligen.. Och det driver mig till vansinne. För jag borde verkligen inte.