känslomässigt kaos

För er som inte har hängt med, så kommer en sammanfattning:

Världens bästa farmor har sagt upp sitt kontrakt på denna jord, och har flyttat ett steg högre upp. På samma vecka blev vår katt överkörd. En katt som har blivit behandlad som en familjemedlem i hela sitt liv. Så vi förlorade två kära och saknade medlemmar på samma vecka.

Det går inte en dag utan att jag tänker på allt som hände förra veckan.  För att krydda upp situationen ännu mera så har jag en resa inplanerad som krockar med begravningen. En resa som varit planerad i sju år åt två personer. Skulle jag överge skeppet skulle hon antingen åka ensam eller hon också ställa in resan. Så dit skulle 7 års pengasparande åka eftersom vi inte får pengarna tillbaka.

Den sista månaden med farmor så har vi pratat mycket om den kommande resan. Allt farmor ville prata om så var resan. Vad vi skulle göra, och allt vi hade inplanerat. Varje gång jag var ner dit så plockade hon fram kartboken och pratade om då hon också hade varit till ”Amirika” och ”Nii Jork”. J

Så nu känns det främst som att jag gör resan för hennes skull.  Jag vill se saker som hon har sett, och jag vill uppleva samma känsla som hon har upplevt. För känslan av hennes resa satt i ännu flera årtionden efteråt.

Nu är det countdown på vår resa, och resfebern fick jag igår morse.

Jag inser att tiden rinner iväg, och jag känner av en lätt panik. Jag kommer inte att åka iväg och känna att jag hunnit förbereda och packa allt.

En lätt hysteri.

Nu är det 4 dagar kvar, och det betyder att det är 3 dagar kvar imorgon. I övermorgon är det 2 dagar kvar. Jag är H-Y-S-T-E-R-I-S-K.

Jag har ingen aning om vi kommer att ha tillgång till internet och hur hela den biten går. På hotellet i Wilmington kommer vi iallafall att ha trådlöst, så då kan jag uppdatera med lite bilder. J

Wilmingtondatumet har annars blivi flyttat, så att nu ser det ut såhär: 13-27 juni New York varav 21-22 juni är vi i Wilmington.

G-A-H!!!!!!!