I flera dagar nu har hon har smör-gråt musik på högsta nivå. Och hon sjunger med. Efter att ljudet trängt igenom mina väggar har det filtrerat bort hennes röst och det är musik på en ljudnivå som passar mig. Jag klagar inte, det är fina låtar hon spelar. Står man däremot i trapphuset, ekar hennes röst ända upp till fjärde våningen. Det är värre historia.
Jag har börjat bygga pussel. Kanske därför jag har glömt bort att blogga. Pussel är som en drog. MÅSTE. BARA. HITTA. EN. BIT. TILL. FÖRE. JAG. GER. UPP. Min pusselbild är deprimerande. Först var den vacker, men destomer man tittar på den så blir den bara deprimerande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar