Vem vet - inte du? vem vet... inte jag.

Jag lyser upp med min frånvaro.

Denna vecka har varit veckan med funderingar.
Vem man är, vad man vill med livet och så vidare.
Någon gång nu som då måste man stanna upp och tänka till.

Igår hade jag ett samtal.
Jag frågade "hur mår du"
svaret jag fick var "jag mår inte bra".
jag sa "jag finns här om du behöver prata".
Och så avslutades det där.

Om någon sträcker sig så långt att erkänna åt någon annan att de inte mår bra,
borde jag isåfall inte göra något då?
I stundens hetta tyckte jag att jag visade att jag fanns där genom att säga som jag sa,
men nu i efterhand känns det som att jag borde ha sträckt ut handen mer än vad jag gjorde.

Hösten kommer emot.
Jag känner hur min motivation sjunker och ser folk som faller in i sina årliga höstdepressioner.
Vi behöver ljus för att klara detta.
Jag behöver ljus.

Snart är det Thailand och då kommer annat att tänka på.
Men just nu famlar jag bara runt i mörker och bara ser en massa människor som mår dåligt.


Varde ljus.
eller nåt.