Män vs. Sex and the City?

Vad är det med män egentligen och deras frustration mot Sex and the City?
Om man så lite som nämner SATC, så går de till anfall som om man vore en köttbit i en lejonhåla.
Rädsla? Vad fan är det. Varför? Kom igen.

Och dessutom, ni visste väl att Sex and the City är skrivet av en kille?
Så lugna ner er litegrann va..

Matdags!

Ungefär hälften kan se filmklippet, men hälften inte.

Här är en länk som ni kan se det ifrån om ni inte kan se klippet i bloggen:
http://t.co/jkljjcmC








Kom just från katthuset,
Klicka på play så får ni se hur det kan se ut då det är dags för mat.
Jag smög, så en del av katterna på nedre våningen låg fortfarande och sov.

Enjoy min fredagsfilm!

Homemade pizza

För första gången jag gjorde hemlagad pizza kan jag nu alltså konstatera följande:

- Jag höll på att bränna upp bakplåtspappret
- För att kasta upp pizzadegen i luften som pizzabagare gör krävs erfarenhet
- Det finns ett uttryck som heter "för mycket fyllning".

Ändå jättegott, men jag måste städa köket. Lyckades inte få pizzan att fasta i taket, men inte långt ifrån.

Sedan när har jag blivit dålig i köket?

Skärpning.

En tablett febernedsättande åt mig..

Helgen i korthet: Jag gick ut med blött hår i lördags, vilket resulterade i att jag blev förkyld, ont som satan i halsen och har tappat min röst. Jag städade igår, och hade upp fönstret, och jag antar att det skyndade på min plågsamma förkylning ännu mer.
Jag lider.

För övrigt har syrran och barnen anlänt till Norge sent igår kväll, så det blir ju trevligt för dem att få påbörja sitt norska liv där. Jag hoppas innerligt att dom kommer att trivas. Fast jag är helt slut efter bara några timmar med dom där ungarna, så kommer jag ändå att sakna dem så in i sjutton.

Nu ska jag kila iväg till Apoteket och inhandla lite hostmedicin, febernedsättande och halstabletter. Jippiii!

Men å andra sidan kanske det är en bra sak att inleda hösten med att vara sjuk.. Jag menar, man har ju det undan då. Jag tror det får bli dagens kloka ord.

Tillägnat de tjänstemän som förlorade sina liv den 11 september för att kunna rädda andras.

Ni är mina hjältar.

De här två bilderna tog jag under vår vistelse i somras.
På den översta bilden finns vänner, familjer och andra människor som vill hedra de offer som miste sitt liv. Där fanns många brev, kort och nallebjörnar. Fortfarande, efter en sådan lång tid.

Den andra bilden är tagen i en kyrka som fanns brevid byggnaderna. Kyrkan agerade som ett nödsjukhus, för att kunna hjälpa så många som möjligt. På bilden är tygmärken från de tjänstemän som miste sitt liv i för att kunna rädda andras. 

Det var som svårt att hålla tårarna borta inne i den kyrkan, det må jag då säga.

Time is money?

Tiden rinner iväg, och jag hinner inte med igen. Skolan är i full gång, jag läser in en hel del kurser med de nya ettorna, och jag går kvällen på min egen klass. Jag jobbar vid sidan om, och jag vill ändå hinna med ett privatliv.
Nu tror jag dessutom att jag håller på att bli sjuk. Alla muskler i kroppen värker, jag fryser som en dåre och huvud och hals lider.
Det ska bli skönt med helg. Då ska jag SOVA.

Lördag 3 september

Idag tänkte jag tillbringa dagen med mr. Darcy, i HD-format. Lyckliga jag.