Skillnaden mellan mormor & morfar och farmor & farfar så är historierna. Farmor & Farfar tycker om att prata om nuet. Vem som har fått barn, vem som har gift sig, var folk har byggt hus och så vidare.
Mormor & Morfar pratar om den gångna tiden. Jag kan sitta och lyssna i flera timmar om då morfar berättar om alla hyss som min mamma gjorde då hon var ung. Han plockar fram fotoalbum på fotoalbum med svartvita bilder och berättar om hans tid då han var ung och flyttade som krigsbarn till Sverige. Jag lyssnar – för att jag bryr mig. Det är intressant att höra någon berätta om sitt liv som levt i flera årtionden. Jag drömmer mig in i hans berättelser, och jag känner mig själv som någon på de svartvita bilderna.
Man kan inte låta bli att små-le, för man vet precis vilka gener som kommit från mammas sida. Gener som jag har. Och inte att förglömma, gener som mamma har. Jag sitter vid deras matbord, och de står i köket och pysslar på. Den närmaste halvtimmen inser jag att det är precis som att sitta vid matbordet hemma och titta på då mamma pysslar på i köket. De säger samma saker, de gör samma saker, och beter sig på samma sätt. Gulligt, tycker jag. Man kan inte låta bli att undra om jag kommer att stå i köket om 25 år och bete mig likadant?
Mormor & Morfar pratar om den gångna tiden. Jag kan sitta och lyssna i flera timmar om då morfar berättar om alla hyss som min mamma gjorde då hon var ung. Han plockar fram fotoalbum på fotoalbum med svartvita bilder och berättar om hans tid då han var ung och flyttade som krigsbarn till Sverige. Jag lyssnar – för att jag bryr mig. Det är intressant att höra någon berätta om sitt liv som levt i flera årtionden. Jag drömmer mig in i hans berättelser, och jag känner mig själv som någon på de svartvita bilderna.
Man kan inte låta bli att små-le, för man vet precis vilka gener som kommit från mammas sida. Gener som jag har. Och inte att förglömma, gener som mamma har. Jag sitter vid deras matbord, och de står i köket och pysslar på. Den närmaste halvtimmen inser jag att det är precis som att sitta vid matbordet hemma och titta på då mamma pysslar på i köket. De säger samma saker, de gör samma saker, och beter sig på samma sätt. Gulligt, tycker jag. Man kan inte låta bli att undra om jag kommer att stå i köket om 25 år och bete mig likadant?
Här är en bild av mamma 1,5år.
Här är syrran och jag då vi var små. Ser ni likheten?